Det råder lätt förvirringar när man läser om LCHF-dieten i förhållande till GI-dieten. Skillnaden mellan de två förklaras på lättast sätt genom att konstatera att LCHF-metoden är en mer extrem version av GI-metoden. LCHF står för low carb high fat vilket till svenska översätts till: låga kolhydrater (lågt intag) högt fett (högt intag). Grundprincipen är i stort sett densamma som GI, d.v.s. att äta mindre kolhydrater och mer fett, bland annat för en effektiv viktminskning. Men LCHF är även striktare i sina föreskrifter. Där GI predikar mindre kolhydrater och mer av fett menar LCHF näst intill inga kolhydrater och mycket fett. Därmed brukar GI rekommenderas oftare till bland annat barnfamiljer då hållningarna inte är lika hårda och kosten mer liknar en ”vanlig” svensk.
Något som attraherar många och gynnar LCHF-metodens popularitet, speciellt i media, är att man inte behöver räkna kalorier. Man ska även se till att äta tills man blir lagom mätt och som resultat går man ner i vikt. Verkar nästan vara lite för bra för att vara sant, eller hur? Och om man ser det ur ett lite bredare perspektiv, så är det även så. Studier och statistik visar på att det lönar sig för viktminskning, men om man är ett stort fan av bröd, pasta och sötsaker kommer din första tid med metoden vara tuff. Man får gärna äta mycket av kött, fisk, ägg, feta såser, mejeri och grönsaker men mindre av socker, frukt, övriga kolhydrater och onaturliga fetter. Omställningen kan kännas drastisk i början med de som talar av erfarenhet hävdar ofta att det är lätt när man väl har fått in rutinerna.
Men både GI och LCHF som predikar högt intag av fett och lågt intag av kolhydrater saknar fortfarande allomfattande stöd från de vetenskapliga auktoriteterna. De säger att det fortfarande inte går att påvisa huruvida detta är fördelaktigt i längden särskilt för diabetiker, trots den kortsiktiga statistiken.